idaclasen

. . Åhhh. Jag insåg just att saker och ting var och blev jobbigare än vad jag hade väntat mig. fan. Jag vet ju att det kommer att bli hur bra som helst sen när allt väl har fallit på plats, och jag har ju världens finaste "extra" familj där också, som jag tycker om så sjukt mycket. . Men just nu blev det bara jätte jobbigt och jag kan inte sluta gråta. Det kan tyckas vara barnsligt och onödigt, men det finns vissa saker och vissa personer som jag håller lite extra i, och som är lite jobbigare att skiljas ifrån än andra. Och oavsett om jag vet att dessa personer inte försvinner bara för att jag kommer lite längre ifrån dem, så blir det ju aldrig riktigt samma sak nu. Det är på något sätt vissa delar som faller bort, trots att vänskap osv. inte blir mindre betydelsefull eller stark för de. Fan, fan, fan. Just nu vill jag bara gå och gräva ner mig någonstans och aldrig komma tillbaka, trots att detta är allt jag drömt om den senaste tiden, och jag egentligen vet att det kommer att bli så jävla bra, så bra som det bara kan bli. Och på något sätt önskar jag att jag kunde förklara för de människor som står mig nära hjärtat, hur mycket de betyder för mig, och hur jävla tacksam jag är för att jag har dem. . Men det skulle ta en evighet att ens försöka. För de personer som har den där lilla extra speciella platsen i mitt hjärta är helt ovärderliga, och det går inte sätta ord på hur bra dem är. Jag tänker dock inte nämna några namn här, för de personer som jag menar när jag skriver detta, vet precis vilka de är. . Och just nu är jag helt tom, jag vill inte känna efter mer, för då kommer det inte bli bra alls. Och jag tänker fan inte säga hejdå, för jag sticker inte till andra sidan jordklotet och gör mig helt onåbar. . Så jag säger, vi ses snart :) ha de så jävla bra det bara går! För det ska jag ha.


You're the only one who really know me at all. . And I am everything I am because YOU loved me!

BIG LOVE!

/i.