idaclasen

Galet vad jag stör mig på vissa människor. Nu måste jag tyvärr avreagera mig lite och skriva. Utan att behöva nämna namn eller ingående detaljer. Men ibland ställer jag mig frågan, vad fan är det för fel på folk? Vissa har en konstig jävla syn på livet, och även andra människors tillvaro. Hur kan man tycka om att se andra människor falla och sedan bli stärkt av det? Det måste ju vara något som är helt felkopplat i skallen. Varför förstör man andras lycka, eller iallafall försöker? Vad är det i det hela som gör att ni mår så jävla bra av det? Jag fattar inte.. Vad är det som är så svårt med att glädjas åt andra och deras lycka? Är det för att ni aldrig lyckas själva? Eller kanske för att erat självförtroende och eran självkänsla är så långt ner så att ni inte fattar bättre än att trycka ned andra.. Jävla idioter rent ut sagt. Jag blir arg, frustrerad, irriterad, förbannad och rent ut sagt ledsen.. Och främst av allt tycker jag så jävla synd om er, och jag hoppas att ni en dag inser vad ni håller på med och att ni gör fel. Turen är att jag iallafall inte orkar bry mig om hur ni mår, inte ett skit bryr jag mig. För det är det inte värt för fem öre. Ni är bara allmänt paptetiska. Jag säger inte att jag är världens bästa människa själv, för det är jag lååångt ifrån.. Men att bli som ni, så lågt kommer jag aldrig att sjunka. Jag dör hellre än att bli lika patetisk som ni..

Nu har jag fått ut lite utav mitt irritationsmoment. Inte allt, men lite. Ska inte låta varenda litet ord gå ut över er. Och jag ber om ursäkt för mitt fula språk for the moment.. Men just nu kunde jag inte uttrycka mig på något annast sätt, tyvärr. Nu ska jag återgå till arbetet, så återkommer jag säkert senare igen.

Hade fint allihopa!
/i.